Johan Hilton

Nu sitter jag här IGEN och slösar bort arbetstid.
Men böckerna jag måste läsa är så sällsynt tråkiga att jag SÖKER anledningar att få blogga i stället.

Och i går klämde jag inte alls tre avsnitt av Dallas på raken, utan sju. I stället för att jobba.
Jag måste shejpa upp min - annars excellenta, nota bene, potentiella arbetsgivare - arbetsmoral lite grann.

Men när den skitfulla Sue Ellen visade ögonvitorna och krystade fram John Ross var det så camp, så spännande, och så dåligt skådespel, att det var omöjligt att slita sig.

Sedan jag avslutade Dennis Coopers Närmare i helgen har jag för övrigt drömt mycket märkliga drömmar.
Nota bene. Nota bene.